28.11.21

Ibland känns det som om jag drömmer för stort. Ni vet, dagar när man känner sig sådär liten. När lägenheten är för stor och tryggheten gömmer sig under täcket. Dagar när man knappt vågar ta plats. Drömmarna breder ut sig. Stora och omöjliga. Som väldiga vidunder, fyllda av all min längtan. Hur kan man någonsin nå upp till sådana drömmar, när jaget är så litet att det knappt syns?

Men så finns det andra dagar. Dagar när det känns som om allting existerar, bara för min skull. För min blick. Och för min njutning. Varenda liten trädtopp. Varje stenröse och solkatt. Ni vet, dagar när man känner det i hela kroppen. Att det här är mitt liv. Mitt enda liv. Så varför skulle inte jag få drömma? Precis hur stort som helst.

Mina drömmar må vara stora som vidunder,
men de finns.

De tar plats.

Och de är mina.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

WordPress.com.

Upp ↑

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: